Man får inte tid till hälsocentralen, välbefinnandet hos barn och ungdomar blir sämre, vårdköerna blir allt längre och äldreomsorgen har stora brister. Nu om någonsin måste vi fokusera på att säkra tjänster till våra invånare. Vi måste få enklare och smidigare tillgång till vård samt en hållbar ekonomisk bas för att övervinna coronakrisen och möta framtida utmaningar.
Landskapsmodellen som den nuvarande regeringen (SDP, De Gröna, SFP, Centern och Vänsterförbundet) föreslår, den s.k. social- och hälsovårdsreformen (SOTE) löser inte dessa problem. Detta skapar ytterligare en administrativ nivå, som slukar hundratals miljoner under kommande år, bara i administrativa kostnader. Landskapsmodellen medför inte att mängden vårdpersonal, socialarbetare eller läkare ökar. Kuratorer och psykologer inom elevvården ska överföras från bildningsväsendet till landskapen, vilket äventyrar skolornas möjligheter att stödja elever på ett mångprofessionellt sätt och att kunna motverka mobbning och våld. Även finansieringen för universitetssjukhusens forskning och utbildning försvagas.
Finansieringsbasen för landskapsmodellen är ohållbar. Man tar inte tillräckligt hänsyn till huvudstadsregionens specifika särdrag, såsom servicebehoven för den växande befolkningen, för barn och ungdomar, för befolkningen med främmande språk samt problemen med utslagning. Landskapsmodellen är i verkligheten en omfördelningsmodell där Nyland och Helsingfors blir Finlands största förlorare. Man tar mer pengar från Nyland och Helsingfors än vad de för närvarande spenderar på social- och hälsovårdstjänster. 400 miljoner skulle gå förlorade från hela Nyland. Det ser inte ljust ut.
Landskapsmodellen kommer att leda till en dramatisk nedgång av stadens investeringsförmåga, en fördubbling av stadens skuldsättning, servicebesparingar och ökat tryck på skattehöjningar. Vilka skolor, dagis, bil- och cykelvägar eller idrottsanläggningar i det växande Nyland måste lämnas obyggda i och med social- och hälsovårdsreformen?
Vi har redan breda axlar och bra nätverk här i Nyland och Helsingfors för att organisera reformen. Vi behöver ingen landskapsmodell. Det är mycket oroande att även tjänster för funktionshindrade som ordnas av specialvårdsdistrikt och samkommuner, kommer att avskaffas, som till exempel Kårkulla. Det är inte förnuftigt att riva fungerande strukturer. Prioriteringen måste ligga på att människor i vårdköer ska få vård så snabbt som möjligt, att det finns tillräckligt med kompetent personal och att kundorienterade tjänster och kvalitetstjänster kan säkerställas för invånarna på ett ekonomiskt hållbart sätt.
Äventyra inte Nylands framtid med dåliga reformer. Fokus måste nu ligga på att övervinna coronakrisen, säkra människors jobb, tjänster samt omsorg av äldre och våra barns framtid.
Publicerad i HBL 15.06.2021